Sverige är ett land med hög innovationskraft och ett föredöme vad gäller samhällsbygge och välfärd. I rapporten Rethinking government - doing things differently kan vi få våra positiva föreställningar om Sverige bekräftade – men samtidigt inse att vi delar oerhört stora utmaningar inom exempelvis offentlig verksamhet med våra konkurrentländer.

Studien har genomförts genom djupintervjuer med representanter för regeringar i 17 länder och har kombinerats med en omfattande studie med 1200 beslutsfattare.

Utmaningen i den ekonomiska turbulensen är att balansera och stabilisera statsbudgetarna. Det känner vi till. Därutöver behöver vi hitta lösningar på nyckelfrågor som att hitta rätt kompetens och skapa förnyelse, säger Jan Sturesson, Globalt ansvarig för offentlig sektor inom PwC, som skrivit rapporten. [¹] Den som går stark in i framtiden är den som klarar att reformera offentlig verksamhet.

Att tänka nytt och bedriva förändring är inte det som var och en mest förknippar med samhällets institutioner. En slutsats att det är så är att de kompetenser som ska driva utvecklingen är väldigt lika. En annan orsak är att man helst tillämpar befintliga beprövade lösningar i stället för att använda nya tillvägagångssätt som passar problemen som de ser ut idag, eller i morgon. De individer och grupper som ska tillföra nyskapande är i de flesta fall i samma ålder, har liknande utbildning, har ungefär samma referensramar och samma föreställning om hur man löser problem. Och det är svårt att lyfta sig själv i håret.

I själva verket vet alla, och det har forskningen visat gång på gång, att om personer i ett team har olika kunskap och perspektiv blir resultatet mer oförutsägbart och kreativt än om personerna i teamet är väldigt lika i utbildning och bakgrund.

Gång på gång hörs i debatten röster som menar att vi måste bli bättre på att anställa personer med utländsk bakgrund i Sverige. Visst, det är en synpunkt. Men varför inte vända på steken? Hur ska vi kunna tillgodose behoven av nytänkande, nya lösningar och ny kompetens? Svar – Genom att använda all tillgänglig kompetens i landet. Genom att skapa heterogena team. Genom att våga skapa nya angreppssätt i stället för att välja bland de gamla. Genom att engagera personer med utbildning och yrkeserfarenhet från andra länder.

Det gör vi inte i idag i den omfattning vi borde. Det är sorgligt att vi inte förmår engagera personer som är välutbildade och erfarna professionella från andra länder att bidra till den utveckling vi såväl behöver. Ta till exempel den s.k. Stockholmsparadoxen. Stockholm ses som en stad som utmärks av kreativitet, tolerans och mångfald. Å andra sidan förmår regionen inte att använda sig av det humankapital som finns hos den invandrade befolkningen. Det gäller särskilt inom offentlig sektor.[²]

Tänk ”Innovation genom mångfald”! Det finns stora behov av förnyelse och utveckling på flera håll i svenska samhället. Samtidigt går välutbildade och begåvade personer med utländsk bakgrund arbetslösa i Sverige. Vi behöver bli bättre på att lösa utmaningar i samhället där utvecklingskraften, idéerna och kapaciteten saknas. Vi gör oss själva en stor tjänst genom att sammanföra organisationer med stora utvecklingsbehov med arbetslösa personer som har utländsk kompetens.Resultatet är att nya perspektiv, helt nytt tänk och att helt nya lösningar uppstår. Välkommen till en förvånande framtid.

¹ www.psrc.pwc.com
² Använd kompetensen, Stockholms läns landsting (TMR), Rapport 5:2011

Vi medverkade 19 okt 2011 på RUFS-konferensen som Stockholms Läns Landsting (SLL) anordnade angående läget i Stockholm för att tala under rubriken Rekrytera kompetensen.

Vi har jobbat i tio år med olika samhällsutvecklingsfrågor och slås av hur länge vi i Sverige har diskuterat samma saker och gjort utredningar i ämnet mångfald utan att man egentligen ser någon skillnad. Vi kan nog prata om det i evighet och fortsätta kartlägga hur det ser ut och göra fler och fler planer utan att något händer.

Att ha en mångfaldsplan är viktigt, men varför ser man så lite handling och verkliga resultat? Är det just för att vi pratar utan att ta frågan på riktigt allvar? Kan det vara så att vi inte haft tillräckligt med uppmärksammade incidenter i samhället på olika nivåer för att vi ska ta mångfald och diskriminering på riktigt allvar? Eller kan det faktiskt vara så att vi ännu inte förstår att mångfald är en möjlighet i både affärslivet och samhällsbyggnaden och inte bara något som vi pliktskyldigt och av etiska skäl behöver jobba med som en sidoaktivitet? Det tror och hoppas vi så klart inte men frågan är berättigad.

Vi presenterade hur vi jobbar med mångfald och innovation. Utifrån vår erfarenhet av olika samhällsutvecklingsprojekt på både landsbygden, i staden och i olika miljö och tillväxtsatsningar så vet vi att en av de mest effektiva metoderna för innovation är att jobba utifrån ett mångfaldsperspektiv. Om offentliga sektorn tar sina mångfaldsplaner på allvar och inser behovet av nya grepp i samhällsbyggandet så finns stora möjligheter att göra skillnad både vad gäller smartare samhällslösningar i kombination med ökad delaktighet från alla grupper i samhället. Det vill vi gärna vara med och bidra till.

Ett lästips om samhällsinnovation är boken ”Kuwaharas dass och andra lösningar på stora samhällsproblem” av författarna Stefan Fölster och Fabian Wallén.

Se mer om läget i Stockholm i rapporten ”Använd kompetensen!” som lanserades i samband med eventet.

Svensk miljöpolitik har byggt väldigt mycket på de 16 miljökvalitetsmål som beskrivs i miljömålsportalen. Till dessa miljökvalitetsmål kopplades delmål som utgjorde det operativa verktyget för måluppfyllelse. En uppfattning som delas av de flesta är att miljöarbetet hittills inte givit de resultat man hoppats på. Det är fortfarande så efter ca tio år med miljökvalitetsmålen att de flesta mål inte är uppnådda och många anses svåra att nå.

Man har genom fördjupade utvärderingar vunnit nya insikter om att på flera områden är återhämtningstiden längre än man tidigare trott. Dessutom är det inom vissa områden svårt att få nyckelaktörer engagerade och att dra åt samma håll. Några röster har också sagt att miljökvalitetsmålen är svåra att förhålla sig till och för samhällets aktörer att utgå ifrån i sitt eget miljöarbete.

Som ett led i att åtgärda det som man uppfattar som brister har regeringen alltså skapat ett nytt mål – generationsmålet. Man säger att det nu introduceras ett modernare och mer effektivt miljömålssystem. Generationsmålet har funnits med som begrepp i miljöpolitiken sedan sent 90-tal men tidigare inte haft någon tydlig roll. Nu förväntas generationsmålet bli vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. Målet lyder:

Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser

Detta är ambitiöst. Man kan se det som att man gjort det så stort och svårt att det blir en vision och näst intill orealistiskt. Alternativt kan man se det som att man nu tar ett seriöst grepp för att hitta de viktigaste utmaningarna och fokusera på de omställningar som verkligen är nödvändiga för att vi skall kunna nå det uppfordrande generationsmålet och därmed miljökvalitetsmålen. Fler röster har sagt att vi måste bort från myndighetsstyrning och låta generationsmålet koppla ihop alla våra politikområden och engagera lokal och regional nivå samt inte minst näringslivet.

Ytterligare en nyhet är att man nu ersatt delmålen med etappmål. Det nya med dessa etappmål är att det är regeringen som efter behandling av en nyinstiftad parlamentarisk beredning tar beslut om dessa etappmål med mycket kortare intervall än som var fallet med delmålen.

I vilken utsträckning detta kommer att lyckas återstår att se. Med den inblick som vi skaffat oss, genom vårt samarbete med Naturvårdsverket i den inledande fasen runt generationsmålet, så känns det absolut som att det finns stora möjligheter till ett förnyat miljöarbete med större genomslag i samhället.

Vi har själva redan börjat tänka samhällsomställning...

Pressen på samhällets organisationer att ägna sig åt samhällsinnovation ökar. Det handlar om att anpassa hur vi arbetar i samhället till en ny verklighet. Då infinner sig frågan – Hur gör man det?

Det räcker inte att tillämpa kända lösningar för samhällets behov. Hur hittar vi de arbetssätt idag som ersätter gårdagens lösningar med morgondagens? Det är dags att tänka innovation och design inom samhällsområdet. Innovation och design handlar inte bara om den materiella världen. Att tänka Design inom samhällsutveckling är att skapa innovativa lösningar som passar behoven och dess unika förutsättningar.

Jaha – har vi inte alltid gjort det?

Vi säger ofta att något är innovativt när vi använder någoti ett nytt sammanhang. Ett exempel är att använda datorspel för utbildning. Det kan fungera alldeles utmärkt. Men ibland räcker det inte med att ta en befintlig idé och använda den i ett nytt sammanhang utan vi behöver hitta radikalt nya lösningar. En möjlighet är att använda Design Thinking.

Stefan Fölster och Fabian Wallén är aktuella med boken Kuwaharas dass och andra lösningar på stora samhällsproblem och ställer i den frågan om det finns nya angreppssätt på samhällsproblemen. Boken ger exempel på personer som med kreativitet och engagemang och entreprenörskap levererar nya oväntade lösningar.

Den bästa förklaringen vad Design Thinking är som jag hört är i jämförelsen med Decision Thinking. Att ta beslut (Decision Thinking) handlar om att välja den för tillfället lämpligaste lösningen av alla tillgängliga lösningar. Design Thinking däremot utgår från att vi ofta behöver lösningar som är genuint nya.

”The design attitude … is concerned with finding the best answer possible, given the skills, time, and resources of the team, and takes for granted that it will require the invention of new alternatives. …The decision attitude is in the unrealistic position of assuming that good design work has already taken place, even though that is usually not the case.”

Managing as Designing by Richard Boland and Fred Collopy, p. 6

Ansvariga samhällsutvecklare kan bereda väg för en helt nya lösningar och alternativ genom att anamma mer av detta angreppssätt.

This is the fourth, in a series of five posts, wherein we lay out tips for augmenting the success of your logic modeling. In tip 1 we talked about embracing logic modeling as a process rather than an event, and the importance of involving people. In tip 2 we remarked the benefits of conducting an analysis with precision and quality. In tip 3 we looked at the concept of building a logic model that supports program learning. In this tip, we talk about the importance of sketching different scenarios to find the most viable program strategies and designs.

Tip 4. Sketch and vet several scenarios

Assuming you have embraced logic modeling as a larger process, invited the right people, and analyzed the field for opportunities, you’re ready to start designing a program for impact. We find an effective strategy at this drawing phase is to sketch several scenarios. It is very rewarding to prototype a couple of program designs and discuss them with your team, drawing on the combined experiences and skills in the group.

Sketching multiple scenarios offers the possibility to think outside the box. Try drawing the “obvious” logic model that you’ve had in mind, but then try drawing new models that reach the same goal but leverage completely different inputs. Think divergently and ask those in your design group to offer ideas from their own experience and disciplines. These alternative logic models are a form of “ideating,” which draws on techniques used in the design thinking community.

To ideate is to: “focus on idea generation. Mentally it represents a process of “going wide” in terms of concepts and outcomes. The goal of ideation is to explore a wide solution space – both a large quantity of ideas and a diversity among those ideas” (Stanford d.School 2010 Bootcamp Bootleg, p. 6).

A good way to ideate is to have a brainstorming session to drive the alternative scenarios you’ll sketch. Try using a “How might we” question to get things going. For instance, you might ask “How might we help our stakeholders using solutions they suggest?” or “How might we reach our goal using inputs that cost no money?” Then literally go wild. Go for quantity of ideas and write down everything. Defer all judgment on the ideas you and your team develop – sometimes the craziest thought turn out to make the most sense. After you have captured some alternative sketches, go back to your “obvious” model and see if there aren’t any new ideas that could augment your plan.

You can find specific instructions on how to ideate, create “How might we” questions and brainstorm in the Stanford d.School “Bootcamp Bootleg”

Ideating, and thereby potentially creating several models at once, requires that you have a good filter in place for continual, effective vetting. Sure, it's great to have multiple scenarios, models or designs to choose from. But without a well understood set of values by which you can vet your ideas you can be left with a paradox of choice - and choose nothing! We've recommended for a long time three filters in particular: mandate, reach and resources. If you models call for work that's within your organization's mandate (it's what you're supposed to be doing), can be completed with the reach you have (your credibility with your target groups), and you have the resources in place (capacity, skills, money), then the models may be sound.

Next tip: Focus on short-term feedback

This the third in a series of posts wherein we lay out tips for augmenting the success of your logic modeling. In tip 1 we talked about embracing logic modeling as a process rather than an event, and the importance of involving people. In tip 2 we remarked the benefits with making an analysis with precision and quality. In this tip, we look at the actual purpose of the model.

Tip 3. Build a model for learning

A logic model is an effective tool for quickly communicating the desired mechanism of a program or project. It is usually a one page graphic illustration that is easy to review. While using visuals is a true strength of logic modeling, there is also a risk to be aware of. Graphics sometimes become a crutch for program designers to use language that is all-embracing, bridging different options for progress in ways that sound good rather than serving as a precise design for realistic impact. I'm sure you can remember seeing utopian depictions of programs within logic models others have shared with you.

Don’t let the benefits of using a logic model deceive you in accepting easy-to-agree-upon models that are vague, ambiguous or reflecting wishful thinking.

Use logic models as a precise description of the change mechanisms that will create impact based on your mandate, reach and resources. Remember, your logic model is the base for the most vital tool in strategic work; the monitoring and evaluation (M&E) plan. Clear descriptions lead to better evaluations (more on this in tip 5).

When a logic model reflects a strong theory of the assumed effects and outcomes it will help you confirm or reject your theory as your project or program work unfolds. But this will only occur if you sketch out a precise model. Utopian, all encompassing models are not well suited to driving quality M&E plans.

Next tip: Sketch several scenarios

In this series of posts we provide five tips for augmenting the success of your logic modeling. In tip 1 we talked about embracing logic modeling as a process rather than an event, and the importance of involving people. Now, let’s look at analysis.

Tip 2. Depicting the landscape to strengthen your logic model

Programs designed to create social change are inherently complex. The issues that social entrepreneurs, nonprofits, and other agencies address are often nested and interdependent. Thus one should pay attention to the depth of the analyses one makes in generating the components of the model.

The first tip in this series stressed the importance of involving people in the logic modeling process. There’s a very good reason for that. Quality in the context of logic modeling is many times predicated on understanding the contextual and operational landscape, or ecology if you will, within which you will operate. Obtaining the perspectives of different stakeholders who live, work and breath within your ecological environment best does this. Furthermore, it’s the stakeholders who will best inform you as to what, among all the possible choices in the landscape, are most susceptible to change or impact.

How much of the landscape needs depicting, you might ask? How deep into the set of problems or barriers should you delve? That’s hard to set here, because every situation is different. But I can say there’s a minimum depth. For example, we don’t glean actionable information from a root cause analysis that tells us there is too little money. Rather, we need an analysis that tells us what stakeholders can’t do what things due to a lack of resources. This then focuses the conversation on stakeholder action and not a general bemoaning of lack of funds.

The quality of a logic model is directly related to the precision and depth of the analysis. Such analysis (with your stakeholders!) sets the foundation for a shared understanding of needs and enhances the capacity to design strong programs and projects.

Next tip: Build a model for learning